Orsak: HIV-virus. Risk ff.a. vid många tillfälliga sexuella kontakter. Smittar framför allt vid oskyddade genitala eller genitoanala samlag, vid injektion av blod eller i samband med graviditet och födsel, från mor till barn. Smittar inte vid djupa kyssar.

Symtom: 30-50% av de HIV-infekterade får 2-3 veckor efter smitta en akut mononukleosliknande sjukdom; halsont, feber, exantem, muskel- och ledsmärtor, ibland tarmbesvär eller neurologiska symtom. Efter lång symtomfrihet kan besvär med nattsvettningar, avmagring, trötthet tillstöta. Ofta förstorade lymfkörtlar. Överrepresentation av svampinfektion i mun. Vita beläggningar på tungränderna. Bältros, otiter och sinuiter. HIV-infektionen leder till en progredierande immunbrist, vilket medför att lågvirulenta smittämnen ger symtom. Man kan då finna pneumocystisk carinipneumoni, toxoplasmaencefalit, cytomegalovirusretinit, systemisk atypisk mykobakterieinfektion som tillsammans ligger till grund för begreppet AIDS, eventuellt med tumörsjukdomarna Kaposis sarkom och B-cellslymfom i hjärnan.

Utredning: Serologiska tester för påvisande av antikroppar mot HIV uppträder i allmänhet inom 3 veckor efter smitta och kan säkert upptäckas inom 3 månader.