Definition: Funktionsstörning efter distorsion i halskotpelaren  p g a  acceleration/decelerationskraft via indirekt trauma (s.k. pisksnärtsvåld ).

Orsak: Oftast efter påkörning bakifrån. Vid hastighet 6-8 km/h utsätts redan då halsryggen för drygt 4,5 gånger dess normala vikt vilket utgör gränsen för uppkomsten utav whiplashskada. En gradskillnad i symtomen ses vid låga jämfört med höga hastigheter. Exakt mekanism vad som händer finns idag ingen kännedom om. Det finns ingen specifik rötgenologisk ”whip-lash-förändring”. Möjligen påverkan av medulla oblongata utan synliga strukturella förändringar.
Man kan i normalfallet ej objektivisera skador i ligament, diskar, muskler eller facettleder. Kroniska värken beror sannolikt på såväl perifer- som central smärtsensitisering med såväl ökad intensitet av smärtsignaler som spridning av smärtan. Tidigare erfarenhet av smärtlidande, oro liksom negativ förväntan ökar smärtupplevelsen via ökad aktivitet i prefrontala cortex. Osannolikt med muskelskador vid kvarstående besvär.
I dag finns f ö ingen medicinsk förklaring till varför whiplash skador i vissa fall blir kroniska och resistena mot behandling. Ibland påverkas smärtbilden av såväl akut stressupplevande som Post Traumatisk Stress (PTSD) i samband med olyckan. CNS-symtom enligt nedan p.g.a. onormalt signalflöde från skadade regionen till CNS.

Symtom: Initialt kan symtomen vara diskreta för att senare försämras. Ev smärta efter  skadan uppträder inom 6 veckor. Vanliga symtom är då stelhet, nack- och huvudvärk,  asteni, irritabilitet, minnes- och koncentrationssvårigheter, parestesier (som inte behöver följa nervsegment – se avsnittet Myofasciellt syndrom), svaghet i armar, yrsel, syn- och hörselstörningar - tinnitus. Även symtom som oro, ångest, depressivitet, sömnstörningar och nedsatt kognitiv förmåga.
Högt sittande nacksmärta efter olyckan ger sämre prognos. Den situation som ”hjärnan befinner sig i” vid olyckstillfället har ofta avgörande betydelse för prognosen. Depression och negativa förväntningar predicerar ett långdraget förlopp, ibland kroniskt. Individens förväntningar på tillfrisknandet styr i hög grad detta. Liksom vid annan kronisk smärta är andra  faktorer som ökar risken för kronicitet kvinnligt kön, låg utbildning liksom låg socioekonomisk status, ensamstående och tidigare hälsoproblem.
Status: Alltifrån en full rörlighet till en helt smärtfixerad halsrygg. Ofta ömhet i nackmuskulatur. Noggrann kontroll utav neurologin.

Utredning: Slätröntgen akut övervägs, inte minst av försäkringstekniska skäl. Indikationen stärks beträffande äldre, pat med osteoporos, RA respektive Bechterew, intoxikerade. Röntgen självklar vid neurologiska symtom.
Noggrann dokumentation av nack- och allmänstatus. MRT tillför inget i akutsituationen vid normalt neurologiskt status. Vid långvariga besvär kan MRT övervägas, om utfallet kan påverka handläggningen.