Orsak: Mekanismerna ännu inte helt klarlagda. I det enskilda fallet vet man oftast heller inte orsaken. De flesta njurstenar består av kalciumföreningar.
Generella riskfaktorer för njurstensbildning är starkt koncentrerad urin (litet vätskeintag, dehydrering), lågt flöde i urinvägarna (urinvägsobstruktion, hydronefros),  högt intag av C- resp D- vitamin, högt intag av animaliskt protein, metabola faktorer (högt S-Ca [ex v av  hyperparathyroidism], hyperuricemi), kronisk urinvägsinfektion med ureasproducerande bakterier (proteus, stafylococker, ureaplasma urealyticum).

Symtom: Många stenar är asymtomatiska; ffa stenar i calyces men även små stenar i uretär. Ibland klassisk uretärstenskolik med påtaglig allmänpåverkan, mycket starka intervallsmärtor över flank och ner mot ljumske, hematuri. Vid infektion orsakad av obstruerande sten ses  påverkat allmäntillstånd, hög feber och dunkömhet över njurlogerna. Vid kvarliggande sten i njurbäcken ibland ihållande flanksmärtor. Ibland recidiverande cystiter med akuta trängningar och sveda vid miktion.

Utredning: Avflödeshinder med infektion skall utredas och behandlas akut. CT- urografi, ultraljud, odling!
Alltid akut röntgendiagnostik (urografi eller icke kontrastförstärkt CT-urografi) vid singelnjure, farmakorefraktär smärta, vid misstänkt avstängd pyelit eller vid differentialdiagnostiska svårigheter.
Genomgånget njurstensanfall utan feber utredes med urografi 2-3 veckor efter anfallet. Vid ”förstagångssten” görs minimiutredning med urinsticka, P-kreatinin och P-Ca samt P-urat.  Stor recidivrisk.