Definition: När den kliniska bilden talar för att patientens totala vätskemängd är för liten föreligger dehydrering. Det skall således finnas symtom, inte bara anamnes på litet vätskeintag eller liten urinproduktion! Törst är vanligt vid dehydrering, men i de fall patienten är isotont dehydrerad kan törsten vara obefintlig! (t.ex. dehydrering vid dåligt diabetesläge).

Orsak: I hemsjukvården är feber, diarré, kräkning eller för stor dos diuretika de vanligaste orsakerna till dehydrering. Dementa personer och mycket trötta äldre kan emellanåt dricka mindre än de behöver på grund av en minskad reaktion på törst. Stora bekymmer med vattenkastningen kan ibland leda till att patienten medvetet minskar sitt vätskeintag trots törst.

Symtom: Trötthet, lågt blodtryck, framförallt vid uppresning, torr hud med klåda, sveda vid vattenkastning på grund av koncentrerad urin, konfusion, muntorrhet, törst.

Utredning: Genom en värdering av patientens sjukdom, aktuell medicinering och aktuellt status görs en bedömning av dehydreringens orsak. Belys möjligheten av diabetes, urinvägsinfektion eller felaktig medicinering!