Definition:

BMI (body mass index) = vikt i kg genom längden i meter i kvadrat (kg/m2).

BMI = 40,0 = fetma grad III.  BMI 34,9-39,9 = fetma grad II.  BMI 30,0-34,9 = fetma grad I.  BMI 25,0-29,9 = övervikt.  BMI 18,5 – 24,9 = normalvikt.  BMI < 18,5 = undervikt.
Midja-stusskvot: Övervikt betr män > 1,0,  kvinnor > 0,85. Höftomfånget mäts som den största omkretsen runt skinkorna. Midja-stusskvot är  bättre prediktor för hjärt-kärlsjukdom än BMI.
Midjeomfång (cm): Män > 94, Kvinnor > 80 ger ökad risk för fetmarelaterade komplikationer (ex v hjärtkärlsjukdom, endokrin sjukdom). Män > 102, Kvinnor > 88 cm ger mycket ökad risk för nämnda fetmarelaterade komplikationer.
Midjeomfånget mäts som omkretsen halvvägs mellan revbensbågens mest utbuktande del och höftkammen.

Orsaker: Endast delvis kända. Genetiken predisponerar ofta. Livsstilsfaktorer; framför allt mat- och rörelsevanor. Typiskt är att äta snabbt och bli ordentligt (över)mätt.  Kronisk såväl sömnbrist (sömn 5-6 tim/natt) som hypersomni (9-16 tim) ger hormonella omställninar med påtaglig risk för övervikt.  Aktiverad HPA-axel, mb Cushing, hypotyreos, läkemedel, Polycystiska ovarier (PCO).

Aktiverad HPA-axel (hypothalamus - hypofys - binjurebark) ger ökad kortisolinsöndring p.g.a. kronisk stress eller depression. Detta ger ökad risk för bukfetma med åtföljande insulinresistens,  typ-2 diabetes, lipidstörningar, högt blodtryck mm (metabola syndromet). Därigenom ökad risk för koronar hjärtsjukdom och stroke. Rökning och alkohol potentierar. Immunförsvaret påverkas negativt, vilket kan ge  infektionskänslighet och möjligen bidra till cancerutveckling.

Läkemedel som kan ge obesitas: Neuroleptika (spec. högdospreparat), lithium, flera antidepressiva, antiepileptika som Ergenyl och Hermolepsin, migränmedel som Sandomigrin och Periactin, insulin vid typ-2 diabetes, kortison, östrogen (inkl p- piller), Tamoxifen, betablockerare, antihistamin.

Differentialdiagnos: Cushings syndrom.

Symtom: Patienten behöver inte vara överviktig enligt med BMI, men ha för stort midjeomfång (se ovan) som i sig ökar risken för fetmarelaterade komplikationer:

Högt blodtryck. Höjda blodfetter. Hög överdödlighet om samtidig insulinresistens och diabetes (se avsnittet Metabola syndromet). Ökad cancerrisk. Gallsten. Fettlever (S-ALAT, GT- stegring). Ledbesvär med ff.a. gonarthros vid även måttlig övervikt (< 10 kg). Gikt (ff.a. män). Obstruktiv sömnapné  är kraftigt överrepresenterat (se avsnittet Snarkning). Andfåddhet. Trötthet. Ökad risk för stroke.
Livslängden förkortas successivt med allt ökande BMI..

Utredning: Livsstilsanamnes. Hereditet Vikt, BMI, midjeomfång, blodtryck, P-glukos, S-kolesterol, S-HDL, S-LDL, S-triglycerider, microproteinuri. Ev. fritt S-T4, S-TSH (sällan att pat´s övervikt beror på hypotyreos). Ev. glukosbelastning.
För pat med BMI > 30 och normalt fP-Glukos övervägs test av glukosintolerans: Pat dricker 75 gram glukos upplöst i 300 ml vatten, väntar 2 timmar och därefter P- Glukos. Om > 11 mmol/l = försämrad glukostolerans.