Definition: Oförmåga att uppnå eller behålla tillfredsställande erektion för att genomföra ett samlag.

Orsak: Sällan primär men då oftast beroende på psykologiska faktorer som rädsla för intimitet och rädsla för sexuella situationen, depression, sexuell skuld, stress (med åtföljande sänkta testosteronnivåer).

Sekundär erektil dysfunktion inträffar när en man, som tidigare kunnat få och behålla erektion, inte längre kan göra detta. Orsaken kan vara  psykosocial i form av stress. Andra vanliga orsaker är vaskulära (ateroskleros i penisartärer eller venöst läckage eller en kombination av båda. Ses ofta hos diabetiker, rökare, hypertoniker). Impotens ses ibland som första symtom på hjärt- kärlsjukdom.

Hormonella orsaker: Förhöjt prolaktin, hypotyreoidism, hypertyreoidism, Mb Cushing. Lågt S-testosteron. (Män som har svårt att tända sexuellt tror sig ofta ha brist på manligt könshormon vilket sällan är fallet). Hypogonadism som enda orsak till impotens är ovanligt.

Läkemedel: Antihypertensiva (diuretika, betablockerare, klonidinklorid), psykofarmaka (bensodiazepiner, SSRI, tricykliska antidepressiva), cimetidin. Vanligare att bakomliggande sjukdom orsakar ED än att faktisk medicinering gör det.

Neurologiska orsaker: Stroke, MS, ryggmärgsskador, Mb Parkinson, depression.

Operationer: Vanligt efter kurativt syftande behandling mot prostatacancer (radikal prostatektomi, strålbehandling).
Övriga orsaker: Alkohol, narkotika, tobak, KOL, sömnapné, uremi.

Diagnos: Anamnes med besvärsduration och besvärsvariation. Förekomst av morgonerektion? Lustkänsla? Social situation (inklusive hur ev. parförhållande fungerar? Stress?)

Utredning: Allmän medicinsk undersökning inkluderande anamnes på läkemedel, alkohol, rökning, diabetes, hypertoni, ateroskleros. Normal sexlust? Normal skäggväxt? Undersökning av yttre genitalia. Bedömning av vaskulära, hormonella eller neurologiska sjukdomar. Lab: BT. I selekterade fall tages:  P-glukos, S-Kolesterol, TSH, fritt T4, PSA, S-testosteron (knappast vid normal sexlust och normal skäggväxt), LH, FSH, prolaktin. Ett intracavernöst farmakatest kan göras vid totalt erektionsbortfall. Inj. 5-15 µg alprostadil intracavernöst. Inled med låg dos (2,5 µg) om ryggmärgsskada eller om psykologisk komponent överväger.
Sviktande potens vanligt vid begynnande generell kärlscleros varför focus även på detta.