Definition: Skrotal resistens som upptäcks antingen av patienten själv (oftast) eller vid rutinundersökning av skrotum. Ibland ömmande men oftast bara en ”oöm knöl” utan symtom i övrigt.

Orsak:
Hydrocele: Vätskeansamling inom processus vaginalis som ligger utanför testikeln.
Spermatocele/epididymiscysta: Retention på olika ställen, ofta i anslutning till mediastinum testis (rete testis) där dessa många ductuli seminiferi contortii konvergerar till att så småningom bara bli en ductus epididymis.
Varicocele: Åderbråck i plexus pampiniformis

Symtom:
Hydrocele: Ensidig, ibland bilateral, måttlig till uttalad fluktuerande svullnad i skrotum. Ömhet sällsynt. Vanligt. Ofarligt. Stora hydrocelen ibland kosmetiskt generande eller besvärande.
Spermatocele/epididymiscysta: Ensidig, ofta cirka spelkulestor (men med stora variationer). Ömhet sällsynt. Vanligt. Ofarligt. Stora spermatocelen ibland besvärande. Inte sällan oro för malignitet.
Varicocele: Tyngdkänsla och resistens i ena punghalvan (ibland bilateralt). Förvärras i stående. Ej smärta.

Status:
Hydrocele: Ibland kompressibel resistens med lätt fluktuation. Genomlysbar.
Spermatocele/epididymiscysta: Cystprocess, ofta rätt så styv, i regel tydligt avskiljbar från själva testis. Ultraljud vid tveksamhet.
Varicocele: Väl kompressibel resistens, i regel vänstersidig. Ökar på sig vid stående samt vid Valsalva. I regel noteras det slingriga venkylset tydligt vid inspektion.

Differentialdiagnostik:
Epididymitis acuta: Ovan nämnda tillstånd brukar alltså ej gå med feber eller påtaglig ömhet. Om en äldre man, i synnerhet KAD-bärare, söker med smärtande resistens i ena skrotalhalvan, i synnerhet om feber föreligger, så skall tillståndet betraktas som akut epididymit. Antibiotikabehandlas. Inläggning om påverkat allmäntillstånd eller hög feber.
Testikeltorsion: Om ett gossebarn, eller en yngling, söker med en akut debuterande skrotal smärta så är ovanstående diagnoser ej aktuella överhuvudtaget. Remiss BUMS till kirurgakuten. Fastande. Kom ihåg att testikeltorsion också kan förekomma hos patienter i mogen ålder.
Torsion av Morgagnis hydatid: Ej aktuellt att överväga. I regel en intraoperativ diagnos vid exploration på testikeltorsionsmisstanke.
Testikelcancer: Skall alltid misstänkas vid skrotal resistens som ej är AVGJORT skild från testikeln. Vid typiskt tumörfynd telefonkontaktas urolog och man kommer överens om vart patienten skall infinna sig för inledande samtal och information. Annars beställes ultraljud att utföras senast inom några veckor. Alla andra svar än att det föreligger helt homogen ekoarkitektur i testisparenkymet skall föranleda kontakt med urolog för bedömning.

Utredning: Palpationsfynd i regel tillräckligt för diagnos. Bäst undersöks skrotum i stående där man systematiskt palperar varje skrotalhalva för sig och värderar testikelns form, storlek samt konsistens. Vidare undersöks patienten i ett mörkt rum och med hjälp av en stark ficklampa som placeras retroskrotalt kan man genomlysa en resistens, alternativt konstatera att den ej är genomlysbar. Ultraljudundersökning har vid tveksamt palpationsfynd mycket hög diagnostisk träffsäkerhet. Röntgen är kontraindicerat.
Varicocele: Om snabb debut, i synnerhet om högersidigt varicocele, är CT buk nästa diagnostiska steg (retroperitoneal process?)
VIKTIG REGEL: En skrotal resistens som är palpatoriskt urskiljbar från testikeln (extratestikulär process) är nästan alltid benign medan en intratestikulär process nästan alltid är malign.