Beträffande Chondromalacia patellae, Coxarthros, Gonarthros respektive Heberdens noduli, se respektive avsnitt i detta kapitel.

Definition: Vanligaste ledsjukdomen. .Långsamt fortskridande tillstånd med degeneration i led. Är inte enbart en brosksjukdom utan hela leden är drabbad (menisker, ledband, ledkapslar, muskler).. Engagemang av ledbrosk med atrofi och sprickbildning. Inflammatorisk process är delmoment i artrosutvecklingen.

Grad 1: Förlust av broskets ytskikt. Grad 2: Djupare broskdestruktioner som dock inte frilägger benet. Grad 3: Total förlust av brosk inom ett eller flera belastade områden, även förtjockning av benet och förändring av ledkontur. Grad 4: Total förlust av brosk inom stora delar av leden, skleros och deformering. Indelas i primär artros med okänd orsak, resp. sekundär artros efter t.ex. skada eller sjukdom i leden.

Orsak: Ärftlighet viktigast (utgör 30-50% av risken för artrosutveckling. Artrosutveckling ffa hos unga är en metabol sjukdom med nedbrytning av disulfidbryggor i brosk), övervikt (även måttlig övervikt < 10 kg medför flerfaldigad ökad risk för artrosutveckling i knä och/eller höft. BMI > 30 ökar risk för knäartros 8 gånger!), ålder (knappast åldern i sig utan mer exponeringstiden för belastning), kön (oftast kvinnor), belastning (tungt arbete i t.ex. jordbruk ökar risken för höftledsartros), muskelsvaghet idrott på elitnivå (fotboll, handboll, höjdhopp, extremlöpning), status efter skador (t.ex. menisk- eller korsbandsskada, intraartikulära frakturer ger tidigare artrosutveckling), inflammation (ex v Reumatoid artrit), infektion (snabb artrosutveckling efter ff.a. obehandlad septisk artrit).

Symtom: Ledsmärta vid belastning (framförallt knän), värk i vila (framförallt höft), stelhet, minskat rörelseomfång, rörelsesmärta, felställning, svullnad i led, krepitationer. Minskad muskelstyrka runt leden. Vid höftledsartros hos yngre debuterar denna ofta som en rotationssmärta, ffa vid maximal inåtrotation som även kan vara inskränkt i tidigt skede. Besvären utvecklas över en längre tid med stegvis ökande och ofta fluktuerande symtom. Främst drabbas knä, höft, rygg (spondylos), senare fotled och händer (DIP-/PIP- leder, tumbas).

Differentialdiagnos: (samtliga börjar mer plötsligt än vid artros): artrit (septisk/aseptisk artrit, gikt, pyrofosfat), fraktur (osteoporosfraktur i tibia kan uppstå utan trauma) ligamentskada, meniskskada. För övrigt även pat med Ehlers-Danlos syndrom (generell bindvävssjukdom med bl.a. hypermobila leder).

Utredning: Diagnosen är oftast klinisk. Sambanden mellan symtom och röntgenfynd är svaga vid lätta/måttliga besvär. Röntgen kan inte utesluta en artrossjukdom, troligen har påverkan av brosket startat upp till 10 år innan man ser röntgenologiska förändringar. Röntga ff.a. vid misstanke på annan orsak till besvären eller om operation övervägs. Röntgen visar i typfallet minskad ledspringa, ökad skleros, eventuellt cystor i benvävnad och osteofyter. Eventuellt artroskopi (knän).
Lab: rutinproverna är normala vid artros. Ev. tas S-urat , CRP och SR (sänkan ofta runt 30 mm hos friska åldringar!)